Har precis krigat mig hem från Kentish Town i en och en halv timme. Sjukt drygt! För det första får jag sitta och vänta på bussen i hundra år, sen tar den bussen hundra år. Måste byta buss, missar en, måste gå skitlångt för de bygger om och ta en annan osv. När jag är på min lilla vandring mellan Leicester Square och Green Park, mitt i Picadilly där det kryllar av folk denna tid, hör jag någon ropa mitt namn. What the fuck, tänker jag, vänder mig om och ser Younis från mitt jobb. Stod och skrattade ett bra tag åt att hur sjukt det är att vi träffas just där, den tiden på dygnet den dagen. Han skulle upp och jobba stackaren, själv har jag min day off! En sak som jag har kommit fram till är i alla fall: London är sjukt litet. Godnatt!